I början av 2015 bildade tio ”Skåre-damer” – Ann-Britt Andersson, Ulla Hagander, Ulla Janstad, Elsa Lindholm, Birgitta Lind-Olsson, Brita Linnér, Kerstin Linsjö, Elisabeth Mansell, Agneta Renström och Ingrid Tågerup – litteraturcirkeln Strandskatorna. (Monika Zschuttig och Karin Eriksson har kommit med senare.)

Deltagarna träffas sedan dess ca var sjätte vecka i Byahoddan (över en kopp kaffe med hembakt!) för att diskutera den bok som alla läst inför träffen. Diskussionerna är för det mesta mycket livliga och omdömena varierande från ”det bästa jag läst” till ”den här boken säger mig inget” när var och en får uttrycka sin mening om ”månadens bok”

Det är mycket sällan alla är positiva till samma bok. Men någon gång har det hänt bland annat efter läsningen av Majgull Axelssons ”Jag heter inte Mirjam”, som fick omdömet ”med beröm godkänd” av samtliga!

Under årens lopp har Strandskatorna läst olika typer av litteratur, från sorgliga, vardagliga, spännande, juridiskt kluriga och feel good-böcker till 2017 års nobelpristagare Kazuo Ishiguros ”Begravd jätte”.

Det är faktiskt relativt lätt att enas om vilken bok som ska läsas till nästa träff. Ofta väljs en aktuell, ganska nyutkommen roman som finns i pocket (med tanke på priset).

Strandskatorna träffas inte bara på Skåre. 2015 åkte de tåg till Bokmässan i Göteborg (med hotellövernattning)!

Det var en härlig upplevelse! Mest folk var det där Leif GW Persson i rosa kavaj pratade om sin senaste bok och där operasångaren Rickard Söderberg lagade och bjöd på ”operadesserter” som reklam för sin efterrättsbok. Strandskatorna fick även se och höra en livs levande Jan Guillou och en likaledes Mark Levengood. Omdömet efter resan var alla överens om: en mycket trevlig och givande ”utflykt”!

I september 2019 besökte en grupp Skarhults slott och utställningen ”Ett jävla solsken” som var uppbyggd kring Fatima Bremmers prisade bok om Ester Blenda Nordström, Sveriges första ”wallraffande” journalist och författare.

Tyvärr finns det inte plats för fler deltagare i den här cirkeln, men det går naturligtvis att starta ytterligare en på Skåre. Hör i så fall av er till någon av ovanstående för tips.

.Strandskatornas terminsavslutning våren 2018. Fr v Ingrid Tågerup, Agneta Renström, Ann-Britt Andersson, Elsa Lindholm, Karin Eriksson, Birgitta Lind-Olsson, Brita Linnér, Ulla Hagander,  Ulla Janstad och Elisabeth Mansell

För er kännedom.

Vi har tillsammans med Tivolihusens samfällighet, Kurlands Byalag och Trelleborgs Golfklubb lämnat in medborgarförslaget idag till Trelleborgs Kommun

Förslaget mottogs av Mikael Rubin

Trelleborgs Allehanda och Lokaltidningen var med vi överlämnandet

Kommer säkert ett reportage i TA i morgon

Vi har även skickat underlag till SDS, Aftonbladet och Skånska Dagbladet

Vi kommer på måndag även skicka för kännedom till Länsstyrelsen och Trafikverket

Hälsningar,

Christer 

Historiens vingslag i Skåre

SKÅRE . Hur mycket finns det att berätta om fiskeläget Skåre? Samma fråga inleder boken ”Skåre då och nu” från 2011, blott en av hela två volymer som det aktiva byalaget i Skåre publicerat för att besvara den.

Så mycket information och bilder fann nämligen byalaget i sina gömmor, och i mannaminnet hos de knappt 150 byborna.

Redan i december 1715, inte långt efter att byn väster om Trelleborg fått en dokumenterad bofast befolkning, går byn rätt in storpolitikens hetluft. Då återvänder nämligen Karl XII från åratal av exil för att rädda vad som räddas kan av den nyss så stolta stormakten Sverige.

Av det blir det inte så mycket, men det är en annan historia. ”Stafstenen” vid Stavstensudde markerar helt fel plats för kungens landstigning; enligt samtida skildringar var det i Skåre han satte foten på fast fädernesmark.

På Karl XII:s tid fanns förstås ingen riktig hamn – blott en stenbrygga vid ett rätt så oansenligt fiskeläge. Först 1936 fick Skåre en riktig liten hamn, till en kostnad av 187 000 kronor. Landshövding Fredrik Ramel invigningstalade vid detta skårebornas stolta ögonblick.

Dess värre stängdes hamnen rätt snart av med taggtråd och järnkedja, när kriget bröt ut 1939. En skylt upplyste om att utlänningar inte fick vistas där. Men efter kriget frodades fisket, och från 1970-talet blev fritidsbåtarna allt fler.

1988 fick dock Skåre Fiskarförening, ”ålaföreningen” kallad, träda i likvidation. Numera är det bara en handfull fiskare som kallar Skåre sin hemmahamn. Desto fler sälar bebor klipporna väster om byn, vilket kan ha ett samband.

Byns sista affär stängdes 1962. Men fiskehamnen fick ett nytt kylhus 2010, och läget har behållit sin pittoreska charm – kanske tack vare det lite undanskymda läget på Söderslätts kust.

Som de sjöng, de små och de mycket unga, om Ålen Åke som de skulle hjälpa hem till Sargassohavet. Och som de dansade till Havsbandet när detta spelade upp Manetmambo, Ensamma Torsken och Räkan Ruts Rumba.

Även om det var augusti månad så gällde denna dag inte Kräftans vänkrets utan Räkan Ruts vänkrets. Ett arrangemang som anordnades av Vattenverkstaden i Malmö. Ett mycket seriöst projekt som går ut på att hos de unga ”öka förståelsen, kunskapen och ansvarstagandet kring vatten, natur, miljö och hållbar utveckling”. Men detta skall ske på ett ”lustfyllt och kreativt sätt”.

Och visst var det lustfyllt denna vackra augustidag. Det talades om Kalle Krabba, Blå Lådan gjorde sitt för att sprida kunskap om det rena vattnets betydelse och Ålen Åke kände sig säkert hemma i Skåres farvatten där det finns friska ålgräsängar.

Skåre byalag hade ordnat med uteservering i anslutning till Båtklubbens hus, där man kunde välja mellan fler än sju sorters kakor och intill Byalagets hodda fanns varm korv att tillgå. Den handtextade skylten gav förmodligen upphov till något leende. Där stod det nämligen: Varm korv m bröd 20:-. Barn 10:-.

Nu var det ju inte så att man kunde inhandla barn för denna facila summa, däremot kunde man mycket väl njuta av barnens oförställda glädje när dessa på ett roligt och fantasifullt sätt tog del av Vattenverkstadens, Blå Lådans och Havsbandets engagerande vision om ”ett rent och friskt vatten för framtida generationer”. Ett arrangemang som kan upprepas många gånger.

 

Ett collage från Räkan Ruts dag på Skåre.

Havsbandet spelade och sjöng och inlevelsen från den unga publiken var total.

 

 

Det var lördagskvällen 27 juli, då ”Dassavy” återigen blev ”Jazzavy”. Det låter kanske lite underligt för den oinvigde, men det är så att intill Skåre båtklubbs lokal finns en liten skylt med ordet ”Dassavy”. En skånsk variant av det franska ”Dejavu”. Det redan sedda. Där mot havet finns en betagande havsvy med långbord och långbänk. Och denna afton, för tredje gången, utspelade sig Skåre jazzkväll med Blow Out:s sjumannaorkester och Lisa Romée som vokalist, Lisa som är Trelleborgs egen fantastiska sångfågel.

Tält hade slagits upp, dansgolv hade lagts ut, sallad och små spett hade inhandlats, olika drycker hade medbragts och så brakade det hela löst. Närmare åttio personer hade samlats för att ”spisa” som det hette förr. Men det skulle också dansas. Vinden var lite okynnig, det ryckte i tältdukarna men det ryckte framförallt i de danslystna benen. Fram mot elva på kvällen så var det fullt ös i sommarkvällen, hamnens katter jammade som vanligt med så långt de förmådde, flaggspelet mitt i rondellen försökte hålla takten i de mera melodiösa passagerna.

Ja, det var en kväll att minnas. Och högst antagligt att upprepa nästa år.

För Skåre-borna håller sig aldrig lugna. Bara veckan innan hade Skåre båtklubb haft ett medlemsmöte med efterföljande fisksoppa. Den berömda Sandgrenska fisksoppan tillagad av Ulf, Mia, Fredrik och amerikanen Bill. Den likaledes berömda aptitretaren ”Slabbi Dashi” fanns att tillgå, liksom ett Quiz, vars resultat i skrivande stund är något oklart. Det var en av sommarens vackraste kvällar, på förhand beställd av Anderslövs meteorolog Nils. Omkring 30 personer deltog i firandet, däribland inbjudna holländska båtturister.

Ja, dessa Skåre-bor. Ännu tidigare hade det avverkats ett Skåre-mästerskap i boule och det brukar alltid även vara ett Skåre-mästerskap i golf. Varför kan inte Skåre-borna ”lyna” sig lite, ta det lugnt och lyssna till fåglarnas sång. Fast det går ju inte när man 4 augusti skall ha en ”familjedag med Räkan Rut” och en efterföljande konsert med Havsbandet. Dessutom har från fiskemuséets sida införskaffats en gammal tändkulemotor. Som under sommarmånaderna startas vid 14-tiden lördagar och söndagar.

Så nu hörs åter det välkända ”dunket” från en gammal fiskebåt.

 

Lisa Romée och Sven-Ola ”Soda” Dahlström.