Skåre Byalag 25.1
Grillad Geijer
”Ensam i bräcklig farkost…” kom han, kommundirektören Fredrik Geijer, likt sin namne poeten Erik Gustaf Geijer, för att ensam ”grillas” vid den sedvanliga Skåreboträffen i Skåre båtklubbs ”hodda”. Men han kom väl förberedd och som nybliven trelleborgare kände han dessutom till Skåre sedan tidigare, ty det var Fredrik som i somras stod för invigningen av Skåre fiskemuseum.
Och när han efter en givande och trevlig introduktion om kommunens framtidsplaner gav sig i kast med de många angelägna frågor som Skåre- Tivolihusbor och Kurlänningar hade samlat på hög så visade det sig att den ensamme ”seglaren” vare sig kom ut på djupt vatten eller tog sig vatten över huvudet. Ty han förklarade gång på gång att han ”skulle ta frågan med sig hem”. D v s diskutera den med tjänstemännen och olika berörda.
Det blev en hel bunke frågor att ta med sig hem för vidare bearbetning, men ingen kan ju begära att en relativt nybliven kommundirektör skall ha omedelbara svar på allting. I stället blev det så att han instruktivt förklarade hur och var olika ärenden bereds och att det ofta tar lång tid genom olika överklaganden.
Av frågestunden framgick emellertid att den västra delen av Trelleborg känner sig förbisedd, det mesta som beslutas gäller österut. Här dryftades den livsfarliga hastigheten på väg 511, den trånga, sneddande vägen förbi den rivna kyrkan, den inhiberade busslinjen över Skåre m fl platser, skolbarnens busshämtning, muddermassorna i Skåre hamn, de grovt höjda båtplatsavgifterna, liksom hodda-avgifterna, saknad gatubelysning, cykelvägen som låtit vänta på sig i 40 år, ringvägen mot hamnen, den gamla fotbollsplanens vidare öden, möjligheterna att kunna parkera med husbilar, sjöstaden Trelleborg. Med mera.
Skåre byalag hade sammanställt frågorna som Christer Ekström gruppvis vidarebefordrade till kommundirektören, som i drygt två timmar tålmodigt besvarade dessa så gott det nu gick. Efter en månad skall han på något sätt komma tillbaka med kompletterande svar.
Den föresamlade menigheten fick i alla fall veta att det kommer att byggas tusentals nya bostadsenheter och att Trelleborgs befolkningsmål på 50.000 personer troligtvis uppnås långt tidigare än beräknat.
Agneta Renström tackade kommundirektören för dennes välvilliga medverkan och överräckte en av de Skåre-böcker som byalaget utgivit. Så nu kan Fredrik Geijer ytterligare förkovra sig i stadens västra historia.
Kommundirektör Fredrik Geijer var gäst hos Skåreboträffen.
Skåreboträff 8.2
Planet som orsakade kris
Det har sjungits mycket ”om konsten att angöra en brygga”. Men det har varit relativt tyst om ”konsten att lyfta upp en gammal DC 3:a”. Men vid den sedvanliga Skåreboträffen i Skåre båtklubbs lokal i hamnen fick vi veta desto mera om denna märkliga lyftningsprocess. På plats var nämligen nyblivne Skårebon Fredrik Hallström, kommendörkapten och dykare och den som på ”Belos” var ansvarig för att lyfta upp flygplansvraket som i mer än ett halvt sekel vilat på havsbotten.
För den oinvigde kan meddelas att DC 3:an med åtta mans besättning sköts ner av gamla Sovjetunionen året 1952 och några dagar senare följdes denna ”kränkning” av en nedskjutning av ett svenskt Catalina-plan. Den gången förorsakade nerskjutningarna en press- och proteststorm i Sverige.
Men sanningen är, som det senare har framkommit, att DC 3: an var ett signalspaningsplan med uppgift att kolla på ryssarnas förehavanden i Östersjön, Sovjet använde detta hav som testområde. Allt om den svenska inblandningen sköttes väldigt diskret, inte ens statsråd på försvarssidan var tillräckligt informerade, möjligen var Tage Erlander införstådd med vad som försiggick.
Den svenska Catalinan nödlandade, besättningen räddades, men för DC 3:ans besättning slutade det med döden. Så det plan som skulle lyftas efter ett halvsekel måste innehålla kroppsdelar.
Fredrik Hallström berättade utförligt om de risker som lyftningen kunde innebära, allt kunde smulas sönder, så hade det skett med ett plan i Norge, men efter ”många om och men” kunde uppdraget genomföras. Planet, som var delat i två delar, med en friliggande vänstervinge, kunde efter den andra vingens avsågande lyftas upp med hjälp av en korg. Ett tekniskt ”filigransarbete” på 125 meters djup, där planet störtat vid Gotska Sandön på dåvarande ryskt territorium
Lyftarbetet påbörjades 2003 och slutfördes året därpå och blev tekniskt en stor framgång. Samtidigt så bekräftades det som man fruktat, fyra av besättningsmännen återfanns döda, fyra saknades och deras kroppar har inte hittats. Man tror att några av besättningen hoppade ut med fallskärm.
Det blev en kväll med många tekniska fakta, men det var nödvändigt för att förstå vilket företag det kan vara att lyfta ett flygplan efter så många år, ett arbete i svårighetsgrad med lyftet av regalskeppet Wasa.
Fredrik Hallström berättade för Skåreborna om bärgningen av DC 3:an.
8e Mars – TV-meteorolog på besök
Skåre byalag och Maglarps församling bjöd tillsammans in den skånske TV-meteorologen Mats Andersson på internationella Kvinnodagen, den 8 mars. Ett 40-tal personer kom trots att vädret var riktigt ruggigt – blåst och snöblandat regn – till församlingshemmet i Maglarp. Innan Mats Andersson tog till orda sjöng man ”O store Gud” under kyrkoherde Thor Nilssons ledning. Ett passande val med tanke på kvällens ämne – vädret. I texten finns både åska, storm, sommarvind och regn.
– Jag blev meteorolog först i mogen ålder, efter en ganska krokig väg. Eftersom jag studerat matte och fysik som krävdes för att läsa till meteorolog så blev det ett par års studier i Stockholm. Helst ville jag egentligen bli fotbollsproffs, berättade Mats Andersson med glimten i ögat.
Inte förrän år 2000 inleddes hans bana i TV. Det var en hel del som skulle nötas in innan det var dags att ställa sig framför kameran på riktigt.
– Det blev mycket ”torrkörning”, övningar med positioner vid väderkartan och hur man skulle röra sig så det ser naturligt ut. Meteorologen har 1 minut och 30 sekunder på sig i TV. Det är inte helt lätt!
Mats Andersson hade en verkligt duktig läromästare, den legendariske skånske meteorologen John Pohlman.
– Jag hade tur som hann träffa John. Han arbetade sitt sista år när jag arbetade mitt första. Han lärde mig enormt mycket!
Åhörarna fick se en intern ”hemlig” karta, där Mats förklarade olika linjer och symboler och visade prognosen för de kommande dagarna.
Hur blir vädret på fredag undrade en golfspelare och fick till svar att det såg ganska hyggligt ut.
– Det finns inget viktigare än prognoser för golfklubbar skämtade meteorologen som själv är en hängiven spelare.
En annan intressant fråga var ”hur ofta stämmer prognoserna?”
– Ganska ofta, under dygn 1 är siffran så hög som 83 procent, dygn 2 blir den lägre och så vidare.
Mats Andersson tackades med en hjärtlig applåd och en god flaska efter sin intressanta föreläsning.
Innan besökarna gav sig ut idet ruggiga vädret passade många på att dricka ytterligare en kopp kaffe och ta en kaka från den rikliga buffén.
5e April – Hurtigruten lockar
Vackrare kan det nog inte bli. I varje fall inte nordligare. Ty när Skåre byalag anordnade sin senaste Skåreboträff så handlade det om Hurtigruten. Ett föredrag om ”världens vackraste sjöresa”, som välbekante Sten Ullerud höll i en synnerligen välbesatt båtklubbslokal på Skåre hamn.
Föredragshållaren påbörjade sin berättelse om den långa resan, 697 mil, just som hav och sol möttes i ett farväl utanför lokalens panoramafönster, så den rätta känslan infann sig på direkten. Reseskildringen tog åhörarna upp genom Sverige till Nordkap och vidare till Kirkenes. Därefter följde en fem dagars tur med Hurtigruten. Många kända platser drog förbi, inte minst Hammerfest, vänort till Trelleborg. En stad illa nerbränd i slutskedet av andra världskriget, men numera uppbyggd. Förr säte för en betydande fiskeindustri men numera en viktig del av den norska oljeindustrin. Hammerfest har t.o.m en Trelleborgsväg. Det kunde skrivaren av dessa enkla rader meddela eftersom han 1950 var med om att bygga denna väg.
Hurtigruten startade ren 1893, den gången ville man få en fungerande sjöled för kustområdena när det gällde godstrafik och postförbindelser. På den tiden var persontrafiken inte så betydelsefull. Det finns 32 hamnar upp till Kirkenes, så man kan ju inte gå iland överallt. Men överallt dyker det upp betagande scenerier och den förbaskade midnattssolen bara lyser och lyser om man reser just sommartid.
Numera har Hurtigruten blivit en av Norges mest inkomstbringade leder, fartygen har vuxit och vuxit i storlek. Maten och servicen har förbättrats i samma takt och man kan lugnt påstå att det är en skara flytande lyxhotell som tränger sig in i de trånga fjordarna. Så visst har förekomsten av namnet ”Trollfjorden” sitt beriktigande. Norrmännen har än en gång lyckats trolla till det rent ekonomiskt.
Det var ett inspirerande föredrag, illustrerat med betagande foton, så vem vet om inte halva Skåre snart befinner sig i Midnattssolens glans.
Sten Ullerud är en inspirerande föredragshållare.
Skåre Byalag 2017-08-09
Byakväll med mersmak
Vackrare solnedgång än den som skedde i Nils Christenssons oas kunde man inte önska sig när Skåre Byalag hade en trivsam grillkväll strax ovan Kämpingevägen. Få trelleborgare vet att det finns en sådan liten paradisisk plats väster om Trelleborg, men de som vet och som får komma dit kan verkligen lyckönska sig. Där finns en liten sjö, i denna sjö finns en liten holme och dit kan man ro med en liten båt om man så vill.
Nils Christensson har under många år skapat denna skånska oas, här finns olika träd, buskar, vegetation och allt vad man vill önska sig. Rådjursbockar kan titta fram, fåglar flyger och far, kräftor kravlar alldeles intill och duvorna kuttrar.
De oas-törstande som vandrade dit fick en härlig kväll, korvar tjocka och smala grillades om varandra. Det auktionerades ut både kålhuvuden och kräftor och utropades stort tack till Nils Christensson från byalagets ordförande, Christer Ekström, och det hurrades dessutom. Kvällen kunde inte ha varit bättre. Fast någon blev biten av en kräfta och någon blev stucken av en mygga.
Men det är sådant som händer när man har det trevligt.
Skåre byalag 26 aug
Kräftfest är bäst
I tvenne dagar restes det tält för ett 40-tal personer, metallstolpar sattes ihop, plastdukar drogs, snoddar fästes, dansgolv lades ut, plats för sjumannaorkestern förbereddes, solen lekte kurragömma och väderlekstjänsten hade hotat med regn.
Men regnet dröjde och när Christer Ekström på lördagskvällen hälsat de tillstädsekomna välkomna så fanns det för en del MYCKET LITE i klorna. Kräftklorna, alltså. På det som skulle bli kvällens clou. Men vad gjorde det.
Ja, ni förstår att det handlar om Skåre byalags efterlängtade kräftskiva på Skåre hamn. En tradition som varken börsfall, börsuppgångar eller partiledarbyten kan rubba. Eller för den delen spensliga kräftklor. Här är man verkligen i Kräftans vänkrets och sången brukar få upp värmen i tältet till medelhavstemperatur.
Så även i år. Vem kunde motstå de jazzigt svängiga tonerna från orkestern Blow out (och deras snapsvisor) och när kräftkvällen så småningom blåstes av till ett tapto från sunnanvinden, eller var vinden nu kom ifrån, så kunde bara bokföras att allt blivit en succé. Som vanligt.
Skåre Byalag 2017-08-09
Byakväll med mersmak
Vackrare solnedgång än den som skedde i Nils Christenssons oas kunde man inte önska sig när Skåre Byalag hade en trivsam grillkväll strax ovan Kämpingevägen. Få trelleborgare vet att det finns en sådan liten paradisisk plats väster om Trelleborg, men de som vet och som får komma dit kan verkligen lyckönska sig. Där finns en liten sjö, i denna sjö finns en liten holme och dit kan man ro med en liten båt om man så vill.
Nils Christensson har under många år skapat denna skånska oas, här finns olika träd, buskar, vegetation och allt vad man vill önska sig. Rådjursbockar kan titta fram, fåglar flyger och far, kräftor kravlar alldeles intill och duvorna kuttrar.
De oas-törstande som vandrade dit fick en härlig kväll, korvar tjocka och smala grillades om varandra. Det auktionerades ut både kålhuvuden och kräftor och utropades stort tack till Nils Christensson från byalagets ordförande, Christer Ekström, och det hurrades dessutom. Kvällen kunde inte ha varit bättre. Fast någon blev biten av en kräfta och någon blev stucken av en mygga.
Men det är sådant som händer när man har det trevligt.
Skåre byalag och Hammarlövs församling 25 oktober
Ewa-Gun Westford, Skånepolisens kommunikationsansvariga, besökte den 25 oktober Maglarps församlingshem för att hålla föredrag. Det lät ju intressant, men inte särskilt roligt! Vi är ju vana att se Ewa-Gun i TV när hon informerar om något tråkigt som hänt i Skåne. Men det var ett fantastiskt ”föredrag”! Hade Ewa-Gun inte valt polisbanan hade hon kunnat livnära sig som ståuppkomiker. Det är uppenbart efter en kväll med en härlig blandning av humor och allvar och en ”föredragshållare” som verkligen bjöd på sig själv. Det var förmodligen länge sedan det skrattades så mycket i det fullsatta församlingshemmet!
Ewa-Gun inledde som alltid, berättade hon, med att sjunga ”Här är polisen som mitt i gatan står”, alla verserna! Vi som var i ”rätt” ålder hade som barn sjungit den många gånger.
Det var inte så lätt att känna igen henne i civila kläder, inte polismundering med båtmössa som vi är vana vid.
– Är jag inte i tjänst får jag inte ha mina poliskläder, förklarade hon, men jag har dom med om jag skulle behöva rycka ut akut!
– Kärleksbomba polisen när vi gjort något bra, släng en kyss! Som när hela Helsingborg ställde upp för polisen efter sprängningen där, annars får vi mest mög!
Ewa-Gun är född och uppvuxen i Borrby på Österlen.
– Där var det skillnad på folk och folk – finast var doktorn följd av prästen och skolläraren. Längst ner fanns vi dom ”vanliga” byborna.
Knappt 20 år gammal började hon sin utbildning på polishögskolan och där upplevde hon återigen skillnaden mellan människor, men den här gången mellan kvinnor och män.
– Jag har jobbat som polis i drygt 40 år. När jag började på polishögskolan var bara tre procent kvinnor, idag är kvinnorna nästan lika många som männen. Det värsta är härskartekniken – vi kvinnor blir inte sedda för vad vi uträttar. Vi blir inte insläppta i männens ”värld”!
Ewa-Gun understryker att det har blivit bättre idag, men att det inte är bra. När hon började i Malmö fick hon känna på hur det var att som kvinna komma in i den manliga världen.
– Jag var verkligen inte välkommen. Jag blev sårad och arg av alla trakasserier. Vi får inte den uppskattning vi är värda eftersom vi är kvinnor.
Ewa-Gun kände sig hemma i Maglarps församlingshem som ligger alldeles intill ”grunden” av Maglarps nya kyrka som revs 2007. Några år dessförinnan var hon med på inspelningen av en Wallander-film, som delvis utspelar sig inne i kyrkan.
Kvällen avslutades med ännu en solosång av polisen ”Med många kulörta lyktor” av Nils Ferlin och en uppmaning till publiken ”låt aldrig er kärlekslåga slockna!”
Julen på Skåre sjöngs in med hjälp av Familjen Olsson/Lindelöf.
Julen på Skåre insjungen
Så har julen sjungits in på Skåre samtidigt som det var julgranständning. Men den kommunala julgranen hade tjuvstartat, så ”tänt var det här” redan när Skåre-borna anlände till ”breplatsen”, där den granna granen tronar. Det blåste minst en halv kuling så när de värmande tonerna från ”Nu tändas tusen juleljus” likt ”ton-svalor” flög ut över nejden, då kunde sången möjligen uppfattas av passagerare på den tysklandsfärja som glimmade förbi ute på det mörka havet.
Som vanligt var det Familjen Olsson/Lindelöf som ledde Skåreborna i sången vid granen och fortsättning följde inne i Båtklubbens varma hus, som denna kväll var en perfekt plats för frusna strupar. Här framfördes ett knippe av våra allra mest älskade julsånger. Familjen Olsson/Lindelöf har under årens lopp passerat olika konstellationer som kvartett, kvintett, sextett med mera, och just detta år fanns det en ny liten tätting, söta Astrid, sex månader gammal.
Under ”Tomtarnas julnatt” vid passagen ”Tipp, tapp” så passade lilla Astrid på att tappa nappen och man trodde att även hon skulle ta ton. Men så blev det inte. Hon vaggades i alla fall tryggt och taktfast i mamma Marias famn.
För ett fint framförande svarade även unga Alva som sjöng på norska och så naturligtvis även alla de andra medlemmarna i Familjen Olsson/Lindelöf, lilla Matilda, Anna, Marcus och Per Olof, kanske någon glömd.
Det blev en kavalkad av visor medan glögg och kaffe serverades och det knaprades, som i ”Mössens julafton”, på pepparkakor, mandel och russin. Skåre-borna sjöng livfullt med i ”Bjällerklang”, ”White Christmas” och ”Jag såg mamma kyssa tomten”. Där ute, intill ljuslyktorna, satt hamnens katter och jam(m)ade med och tycktes uppskatta byalagets initiativ att samla de boende en tidig decemberkväll.