Skåreboträff 2016-02-24
När Skåre byalag hade sin månatliga Skåreboträff så var det ingen mindre än förre Skåre-bon, numera Skegrie-bon, kommunalrådet Tobbe (Torbjörn Karlsson) som skulle berätta om Trelleborgs kommuns framtidsplaner, men också svara på Skårebornas kanske besvärande frågor.
Låt oss med en gång säga att han klarade denna balansgång väl. Han gav inledningsvis en intressant genomlysning av kommunens och lokalpolitikernas många gånger svåra arbete. Det handlade om den inte så lite märkliga politiska situationen, med kvartetten som trängs och kanske hotas av att sprängas. Trelleborgs kommun har i jämförelse med andra större kommuner minde medel att röra sig med. I gengäld har man en mycket slimmad organisation. Så enligt Torbjörn skall det väl ordna sig, trots sparbeting och ökad invandring. För Trelleborg går framåt, invånarantalet ökar, så kommunen börjar, enligt tidningsuppgifter, snabbt närma sig 50 000-strecket.
Det blev mycket prat om sparbeting och stuprörstänkande och då kom Torbjörn in på det mera
labyrintiska politiska spelet, vilket mjukades upp med kaffe, kaka och annan dryck.
Därefter vidtog andra halvlek, då Torbjörn skulle svara på frågor från den fullsatta lokalen tillhörande Skåre båtklubb. Som väl var hade han iklätt sig en imaginär flytväst, så han blev trots många intrikata frågor, på intet sätt dyblöt. Han klarade sig med en och annan kallsup.
Ja, han hade faktiskt svar på det mesta.
Släktforskare gästade Skåre byalag
Britt-Mari Ridell med 30 års erfarenhet som släktforskare besökte Skåre byalag den 27 mars. Det 25-tal Skårebor, som hade kommit till Båtklubben fick höra både om utvecklingen från rullband till dagens DNA-teknik, där proverna måste skickas till USA för analys, och om intressanta och överraskande släktband som forskandet resulterat i.
Britt-Mari är en mycket erfaren släktforskare som har massor av kurser i ämnet, bland annat i Trelleborg, Anderslöv, Skanör, Klågerup och Svedala.
Britt-Mari berättade detaljerat hur man går tillväga om man vill börja släktforska, vilka arkiv som finns att tillgå.
– Ta reda på så mycket som möjligt om släktingarna, fråga de gamla, dokumentera foton med namn på personerna, läs gamla brev.
Släktforskaren redogjorde ingående om vilka arkiv som finns, vilka som är gratis och vilka som är dyra.
Britt-Mari Ridell avtackades med en bukett tulpaner
Skåre Byalagträff 20e April
”Kärleken drev Carl-Edward från Småland till Amerika 1894”
Den 20 april samlades drygt 30 personer i Maglarps församlingshem för att lyssna till författaren Dag Lennartssons föredrag om utvandringen från Sverige till Amerika i slutet av 1800-talet. Skåre byalag hade den här gången slagit sig samman med Hammarlövs församling och flyttat föreläsningen från båtklubbens hus på Skåre till församlingshemmet vid Maglarps nya kyrkogård (där den rivna kyrkan legat). Kvällen inleddes med en vårpsalm under ledning av kyrkoherde Thor Nilsson.
Dag Lennartsson berättade historien om Carl Edward som 1888 emigrerade till Amerika och om hur han äntligen efter sex års väntan fick möta sin stora småländska kärlek Augusta när hon anlände till Amerika.
Mellan 1850 och 1930 emigrerade ca tre miljoner från Europa på grund av svält och den stora befolkningstillväxten. En miljon av Sveriges fyra miljoner invånare emigrerade, alltså 25 procent! Många byar framför allt i Småland tömdes på sin befolkning.
Resan till Amerika tog ca tre månader. Ett av många problem var kosten emigranterna tog med sig och som skulle räcka hela resan.
Vimmerbykringlor som var mycket hållbara ingick ofta i smålänningarnas kost, berättade Dag Lennartsson.
Författaren visade massor av gamla (och nya) foton och berättade om sina många resor och om Carl Edwards och Augustas ättlingar, som han besökt i Amerika och om ättlingarnas besök i Sverige och trakterna kring Vimmerby.
Kaffe, och som sig bör, många goda hembakta kakor serverades i församlingshemmet. Dag Lennartsson tackades med boken ”Skåre – då och nu”.
Skåreboträff 20e Maj ”Får jag lämna några blommor?”
Skåre, sångens hamn
Skall det fortsätta på det här viset, så får Skåre hamn döpas om till Skåre hymn. För det sjungs så förskräckligt mycket när Skåre byalag har sina månatliga träffar i Skåre båtklubbs lokal. Nu senast var det traktens egen trubadur, förre kantorn i Hammarlövs församling, Göran Christensen, som stod för den musikaliska genomgången, eller rättare sagt det musikaliska genomslaget. Göran Christensens rubrik på kvällens sångliga utlevelser var ”Får jag lämna några blommor”, d v s med Nils Ferlins underbara ord, dikten tonsatt av Lille Bror Söderlundh.
”Visst är det så” vilket man brukar säga i TV, när man går över till Sporten. Ja, visst är det så att ”Sången ädla känslor föder” som det heter i studentsången ”Dåne liksom åskan bröder”. Nu var det en vårkväll och stormen dånade inte utanför Skåre båtklubbs lokal utan mera sommarljumma vindar hade anlagt vid bryggan och det blev en sångkväll i blommornas tecken.
Göran Christensen är också som han är. Det blev inte ”några blommor” utan ett helt fång av pärlorna i vår visskatt. Plus moms. Mycket kom från Evert Taube, det var Rönnerdal och blå viol och överhuvudtaget alla ängens blomster. Men det var också trevliga berättelser om Far i Hatten i Malmö Folkets park och Parka Lotta som brukade uppenbara sig där. Och en fin hågkomst av trubaduren och visdiktaren Jan Norman. Vårvindarna var ljumma och ändock friska, det sistnämnda i likhet med rösterna i den fulltaliga publiken, när denna fick sjunga med i omkvädena.
Ja, som det sjöngs. Och som man trivdes när man så småningom fick ta itu med smörrebröd och uppfriskande drycker. Som tur är så har Skåre båtklubb fått ett anslag från Trelleborgs kommun för att rusta upp dåliga väggar, det kan behövas när det sjungs med ett sådant eftertryck då Göran Christensen gästar lokalen. För man har redan tingat att han skall komma tillbaka. Skam annars!
Göran Christensen i sångartagen hos Skåre byalags trivselkväll.
Skårebosträff 28e september – Transibiriska Järnvägen – Ett bildspel och föredrag av Sten Ullerud
När Sibirien kom till Skåre
Vad är Pågatåget mellan Trelleborg och Malmö mot den Transsibiriska järnvägen? Ja, den frågan ställdes aldrig när Sten Ullered och hans hustru Britt-Louise höll i en synnerligen intressant föreläsning om den mytomspunna 787 mil långa järnvägen från Moskva mot fjärran sibiriska och asiatiska platser som Peking. Svaret på frågan som aldrig ställdes skulle kunna vara att på den Trassibiriska järnvägen höll man efter en veckas resa ankomsttiden på minuten. Det brukar numera inte ske på betydligt kortare svenska järnvägslinjer.
Föredraget, som ingick i den månatliga Skårebo-träffen, hölls i Skåre båtklubbs lokal och den hänförande utsikten härifrån över havet fick Sten Ullered att fundera över om han inte i stället skulle hållit ett föredrag om Hurtigruten, för även denna tur har det beresta paret Ullered lagt till sin kunskapskälla.
Nu blev det som bestämt den långväga resan till Peking som belystes med ett bildspel, ett föredrag som vimlade av intressanta uppgifter. Här finns inte plats för att redogöra för alla sådana, men tidsmässigt kan vi konstatera att den resa som i början av 1900-talet tog en månad nu tar endast en vecka.
I år är det 100 år sedan järnvägen invigdes, den hade börjat byggas 1891 och kostade omräknat i dagens värde 154 miljarder svenska kronor. Det kan jämföras med Öresundsbron som kostade 19 miljarder. Järnvägen, som byggdes under svåra omständigheter av straffångar, avsåg från början att befolka Sibirien ut till Vladivostok, men har under tidens gång utvecklats till fyra sträckningar, numera med el och dubbelspår.
Fortfarande är det i alla fall så att det finns en tågansvarig på varje vagn, man kan erhålla behövliga drycker och kan känna sig trygg så att man inte blir ifrånåkt på någon station där tåget stannat till och man gått av för att köpa t ex lokala maträtter.
Ja, det blev omtumlande resa i paret Ullereds regi och resfebern tycktes tillta i den månghövdade åhörarskaran, som dock kunde styrka sig med gott kaffe, härliga kakor och annat.
Det är väl inte omöjligt att paret Ullered får gå på i ullstrumporna och återkomma med ett föredrag om den fantastiska Hurtigruten.
Skåreboträff den 19e Oktober.
Ett 20-tal Skårebor samlades den 19 oktober i Båtklubbens hus för att höra Ulla Sjöberg berätta om sin livsresa. Hon kallade sitt föredrag ”Från Stol till Stol”. Det lät en aning mystiskt, men åhörarna fick en förklaring till vilka stolar hon syftade på. Ulla Sjöberg utbildade sig nämligen till tandläkare först och därefter till präst alltså ”från tandläkarstol till predikstol”!
Ulla Sjöberg växte upp i Höllviken och åkte daligen buss förbi Skåre på väg till gymnasiet i Trelleborg så hon kände igen en del av de forna skolkamraterna i publiken som kommit för att lyssna till henne.
– Min mammas dröm var att bli tandläkare, men hon hade tre bröder och på den tiden kom pojkar i första hand när det gällde utbilning. Det blev jag som uppfyllde hennes dröm, men först sökte jag till arkitektutbildningen.
Ulla tyckte utbildningen där var för präglad av vänstervågen och sökte sig i stället till ”Käftis”, tandläkarhögskolan i Malmö.
– Redan när jag var 19 år började orden i bibeln lysa och när jag senare flyttade till Håslöv och blev kyrkvärd hörde jag en röst som sa ”här ska du vara”.
Under många år hade hon egen tandläkarpraktik i Trelleborg. Parallellt med tandläkeriet läste Ulla teologi och 1995 prästvigdes hon av självaste KG Hammar.
– Jag lockades norrut som praktikant med orden ”miljoner mygg kan inte ha fel – kom till Norrland!” Jag trivdes väldigt bra där.
Ulla blev tillfrågad om hon kunde tänka sig att komma upp dit igen och arbeta halvtid som tandläkare och halvtid som präst.
– Jag var lite tveksam eftersom jag inte hade arbetat som tandläkare på några år, men jag åkte norrut och bodde i Fatmomakke, samernas heliga plats. Det var en fantastisk upplevelse!
Hennes drivkraft i livet är glädjen och hennes pappas ledstjärna ”We are doers”.
Ulla Sjöberg ömmar speciellt för barnen:
– Det är viktigt att alla barn får höra att de är viktiga, värdefulla och älskade.
Tandläkaren och prästen Ulla Sjöberg bjöd verkligen på sig och hennes fantastiska livsresa framkallade många skratt men även eftertanke.
Föredragshållaren tackades med en tjusig azalea och mycket varma applåder. Som vanligt serverades Skåreborna kaffe med hembakt!
Gran-yra på Skåre
Rena gran-yran rådde på Skåre söndagen 27 november för då tändes den kommunala julgranen i Skåre byalags regi. Den högtidliga tilldragelsen firades med traditionella julsånger, skönsången leddes av familjen Hansson, närmare bestämt Johannes, Håkan och Helene.
I den mörka och kyliga kvällsstunden kom man närmast att tänka på ”Lysmaskar, lysmaskar, glimma, glimma…”, ty den tappra granfirande församlingen hade rekommenderats att ta med sig ficklampa, pannlampa m m för att man skulle kunna läsa de vistexter som delades ut.
Det var dock ett råd tämligen i onödan ty de flesta tycktes kunna sångerna utantill. Det var ”Jul, jul, strålande jul”, ”Jag drömmer om en jul hemma”, ”Nu tändas tusen juleljus” och ”Gläns över sjö och strand”.
Efter den värmande sången drog den julfirande skaran vidare till Skåre båtklubbs lokal, där det tänts mängder av ljus, både ute och inne. Och givetvis serverades det glögg, pepparkakor och lite julgodis. Agneta Renström från Skåre byalag hälsade välkommen och kunde stolt meddela, för dem som inte redan nåtts av detta glädjerika påbud, att Skåre byalag tilldelats årets Landsbygdspris för sitt omfattande ideella arbete. Hon läste upp den välklingande motiveringen och det hela följdes av en rungande applåd.
Ja, se det var en riktig julfest i mörka novembernatten.
Bildtext: Årets vackra gran på Skåre.